JennyAPBT

Jag ringde Aki i dag och vi tog ett beslut.

Vi har bestämt oss för att göra oss av med hundarna. Jag hinner inte, orkar inte (Monika orkar inte heller för den delen) Aki orkar verkligen inte. Så hur jävla ont det än gör (för fy faaan vad ont det gör) så ska vi försöka hitta ett nytt hem åt dem! (Önskar verkligen att vi hittar ett bra hem åt den för vi vill inte!!)

Kanske dem kan komma till människor som har tid, ork, lust att ta hand om dem bättre?

Dessutom är det en jäkla huvudvärk att behöva hålla kontakten med varandra pga. hundarna. Jag har möbler och min dammsugare kvar! Fest dem är förhoppningsvis väck snart!

Det känns liksom som att hundarna är en del av mitt "gamla" liv och min "gamla familj" som vi hade tillsammans, det kapitlet är över nu och det är dags att stänga den boken, och lägga den i en låda och stoppa under sängen, typ. Ja ni fattar grejen..

Jag saknar Aki, jag saknar Jetro och Ichigo. Jag saknar att kunna säga "älskling" och "jag älskar dig" och verkligen mena det! Haha jag saknar att få sex när jag vill, bra sex! ;P

Självklart saknar vi varandra, jag saknar mig ring.. Jag saknar att vara i ett förhållande, trygghet, planer om bröllop och om barn!!

Men jag måste stanna upp och tänka på mig själv, på jag-et.

För inte skulle jag kunna känna mig lycklig och fri om jag aldrig hade fått "leva ut" mig "ungdom"?? Haha dumma uttryck! Men det var helt enkelt inte vår tur.

Japp, fast jag är rädd, det är normalt! Fast ändå!!! Det blir bättre!



Fy fan vad jag kommer att sakna dem, att krama om Jetro och pussa honom på pannan! Att ligga tätt intill Ichigo i sängen och puffa på henne när hon snarkar. Att se dem suuuperglada när de springer och busar i skogen, badar, ja allt!
Det gör så jävligt, jävligt ont! Obeskrivligt jävla fucking mega jätte ont! Fast det är för det allra bästa!