Snipp, snapp så var denna vackra saga slut..
Den 14 februari 2011, på alla hjärtans dag, är dagen jag aldrig kommer att glömma, den 14 februari 2011 exakt en månad innan vi skulle fira 4 år som förlovade, den dagen brast mitt hjärta. Nu ligger min fina, fina förlovningsring som betyder så mycket för mig gömd någonstans och inte på mitt finger.
Den 15 februari 2011, det var dagen då mitt hjärta gick i miljontals och åter miljontals bitar och jag vet inte om det någonsin kommer att kunna läka igen.
Det känns hämskt att berätta det för er såhär, på internet. Fast ni har ju blivit rätt så kassa på att läsa här nu för tiden ändå, så då ser ni det väl på facebook.
Fast det är ju ändå lite det sköna med internet, man slipper sitta och gråta framför någon, man slipper visa hur dåligt man mår. Jag jag mår så dåligt att jag tvivlar på att det kommer kunna synas.
Jag vet inte vad jag vill göra, jag vill inte äta, sova, vara vaken, träffa någon. Jag vill nog bara vara själv och försöka glömma.
Men hur ska jag kunna glömma 5 år, 1/4 av mitt liv. Min framtid? Jag är rädd, riktigt riktigt rädd..
Mitt liv, mina framtidsplaner, allt känns det som, är bara, borta...
Den 15 februari 2011, det var dagen då mitt hjärta gick i miljontals och åter miljontals bitar och jag vet inte om det någonsin kommer att kunna läka igen.
Det känns hämskt att berätta det för er såhär, på internet. Fast ni har ju blivit rätt så kassa på att läsa här nu för tiden ändå, så då ser ni det väl på facebook.
Fast det är ju ändå lite det sköna med internet, man slipper sitta och gråta framför någon, man slipper visa hur dåligt man mår. Jag jag mår så dåligt att jag tvivlar på att det kommer kunna synas.
Jag vet inte vad jag vill göra, jag vill inte äta, sova, vara vaken, träffa någon. Jag vill nog bara vara själv och försöka glömma.
Men hur ska jag kunna glömma 5 år, 1/4 av mitt liv. Min framtid? Jag är rädd, riktigt riktigt rädd..
Mitt liv, mina framtidsplaner, allt känns det som, är bara, borta...
Kommentarer
Trackback
