Vissa dagar...
..Känns det bara som om att precis allting kommer att lösa sig. Vissa dagar inte.
Man får njuta av de stunderna då kan känner ett visst lugt över framtiden. Men visst jag är skiträdd. Skiträdd för att allt bara ska brista. Att jag inte kommer in på någon skola, att mina scheman krockar med varandra i sommar, att vi inte får lägenheten, att vi inte har råd att ta lägenheten!
Tänk om jag inte får något barjobb och glömmer bort allt?
Det tjänar ingenting till att oroa sig. Som i förrigår. Jag låg i soffan och sneglade lite på mig kropp som har blivit dessu fylligare den senaste tiden. Men jag tittade på den och log lite grann. Som jag sa till Aki kvällen efter. Jag har kommit till insikten att jag inte hatar min kropp. Jag har accepterat den som den är och älskar den, men jag ska fortsätta att kämpa med träningen ändå! Jag tjänar ingenting på att förbjuda mig själv att äta saker, då vill jag bara ha det ännu mer!
Självklart vill jag bli mer vältränad och självklart vill jag bli smalare och känna mig friskare. Men jag jag vill inte bli som jag var innan Spanie resan. Då fick jag dåligt samvete för att äta minsta onyttigt. Men ja, jag kommer fortfarande att vara hon som väljer fullkorn framför vanligt bröd, och dricker vatten till maten! För jag tycker att fullkornbröd är godare än vanligt bröd och vatten är gott och livsviktigt!
Det känn bra att gå från gymmet (riktigt bra faktist) och känna att kroppen har fått jobba! Men det är gott med choklad också! Men man kan inte äta godis varje dag, det mår kroppen inte bra av och jag vet att om jag ska uppnå mina mål om att börja plugga igen och att starta mitt egna företag, då måste min kropp må bra. Jag måste må bra! :)
Spanie resan var något sjukt bra för mig! Mitt självförtroende växte och jag fram för allt växte som människa! För första gången i mitt liv kom jag in i en helt främmande grupp människor och jag blev accepterad, för den jag är! Trots min perversa humor och kanske inte allt för seiga look alla gånger. Men det spelar ingen roll. För jag växte och nu vet jag att det är ok för mig att vara mig själv.
Man får njuta av de stunderna då kan känner ett visst lugt över framtiden. Men visst jag är skiträdd. Skiträdd för att allt bara ska brista. Att jag inte kommer in på någon skola, att mina scheman krockar med varandra i sommar, att vi inte får lägenheten, att vi inte har råd att ta lägenheten!
Tänk om jag inte får något barjobb och glömmer bort allt?
Det tjänar ingenting till att oroa sig. Som i förrigår. Jag låg i soffan och sneglade lite på mig kropp som har blivit dessu fylligare den senaste tiden. Men jag tittade på den och log lite grann. Som jag sa till Aki kvällen efter. Jag har kommit till insikten att jag inte hatar min kropp. Jag har accepterat den som den är och älskar den, men jag ska fortsätta att kämpa med träningen ändå! Jag tjänar ingenting på att förbjuda mig själv att äta saker, då vill jag bara ha det ännu mer!
Självklart vill jag bli mer vältränad och självklart vill jag bli smalare och känna mig friskare. Men jag jag vill inte bli som jag var innan Spanie resan. Då fick jag dåligt samvete för att äta minsta onyttigt. Men ja, jag kommer fortfarande att vara hon som väljer fullkorn framför vanligt bröd, och dricker vatten till maten! För jag tycker att fullkornbröd är godare än vanligt bröd och vatten är gott och livsviktigt!
Det känn bra att gå från gymmet (riktigt bra faktist) och känna att kroppen har fått jobba! Men det är gott med choklad också! Men man kan inte äta godis varje dag, det mår kroppen inte bra av och jag vet att om jag ska uppnå mina mål om att börja plugga igen och att starta mitt egna företag, då måste min kropp må bra. Jag måste må bra! :)
Spanie resan var något sjukt bra för mig! Mitt självförtroende växte och jag fram för allt växte som människa! För första gången i mitt liv kom jag in i en helt främmande grupp människor och jag blev accepterad, för den jag är! Trots min perversa humor och kanske inte allt för seiga look alla gånger. Men det spelar ingen roll. För jag växte och nu vet jag att det är ok för mig att vara mig själv.
När jag står bakom baren. Då känner jag mig så lycklig! Alla borde prova det någon gång i sitt liv!
Kommentarer
Trackback
