Ok i går.. I dag och nästa vecka.
I går vaknade jag som sagt upp av att Jatro gubben hostade och hade sig för. Nu har han i alla fall slutat hosta och busar på precis som vanligt. Knasigt.
Höll på att göra mig i ordning för sista dagen i receptionen på just det hotellet skulle byta till deras andra hotell i dag. Men så ringde mig mamma och berättade att en släkting till mig dog i lördags. Jag har inte en stor släkt, de allra flesta är bortgångna eller så bor de i Danmark. Men han som dog var bara 55! Jag blev självklart chockad och grät. Som vanligt. Gråter ovanligt mycket nu för tiden.
Så ja det känns lite jobbigt, tänker på min pappa, som sjävlklart är ledsen över detta, och jag gillade den här släktingen har var aådära bullrig ni vet och gjorde en på gott humör.
Men bestämde mig för att åka in till paraktiken där jag möttes av en massa dryga människor som antingen säger någonting elakt eller ignonerar mig totalt. Jippi. Stod med tårar i ögonen och ville bara sjuka igenom golvet. Men då kom änkligen min chef, tack och lov. Sa att jag ville prata med henne och hon såg väldigt roroad ut. Tyvärr så at det så att hennes skrivbort ligger i rummet bakom receptionen där nu en hel del kollegor stod, de som hade slutat och en som jobbade. Så det var masa folk där. Jag fick tårar i ögonen och de förstod allvaret och pös fort som attan.
Förklarade för henne vad som hade hänt och ja ni jag har nog alldrig träffat en chef som bryr sig om sina anställda mer. Hno fick tårar i ögonen själv och vi pratade om det. Så hon sa att jag absolut inte skulle jobba utan bara ta det lugnt! Ska ringa henne i dag också. Jätte gulligt.
Så i går hände det någonting ovanligt, sympati av en chef! OMG första gången! Men inte bara det. Jag var hemma någorlunda tidigt, gick och handlade, gjorde middag och tog det lugnt. Sjävlklart däckade jag på soffan och missade en stor det av Ullarad (ni anar inte vad man garvar) sen var jag så pigg att jag hade lite svårt att sova sen svo jättedåligt och vaknade hela tiden.
Klädde också min lilla gran i går och planerade lite inför julpyntandet!
Konstig känsla, känner mig underpresterande på praktiken, har kommit försent och jag verkligen känner hur de andra tycker att jag är dålig. Vill inte vara den som folk tror är deprimerad. Jag mår bra, jag är lcyklig och ser ljust på framtiden men jag känner mig lite utbränd, tror att det var därför som jag däckade på soffan, min kropp är inte van med att få ta det lugnt. Eller äta min egenlagade mat heller!
I morgon så skulle jag, Bonnie, Isa och Amanda baka pepparkakor och dricka glögg med Amanda kan inte. Så hon och jag får baka nästa onsdag. Men Isa och kanske Bonnie, (eller om hon kan komma nästa vecka) ska träffas i morgon och baka lite, snacka skit och dricka glögg!
Ska åka i väg och jobba på resturangen. Känns ju dumt att vara borta från praktiken men jobba på ett annat ställe. Men jag behöver pengar, det gör man alltid. Sen går det inte riktigt att jämföra de båda, jobbet är helt annorlunda. Kul att chefen hör av sig så mycket till mig om jobb! :)
Men vad ska man säga? Vila i frid.
Höll på att göra mig i ordning för sista dagen i receptionen på just det hotellet skulle byta till deras andra hotell i dag. Men så ringde mig mamma och berättade att en släkting till mig dog i lördags. Jag har inte en stor släkt, de allra flesta är bortgångna eller så bor de i Danmark. Men han som dog var bara 55! Jag blev självklart chockad och grät. Som vanligt. Gråter ovanligt mycket nu för tiden.
Så ja det känns lite jobbigt, tänker på min pappa, som sjävlklart är ledsen över detta, och jag gillade den här släktingen har var aådära bullrig ni vet och gjorde en på gott humör.
Men bestämde mig för att åka in till paraktiken där jag möttes av en massa dryga människor som antingen säger någonting elakt eller ignonerar mig totalt. Jippi. Stod med tårar i ögonen och ville bara sjuka igenom golvet. Men då kom änkligen min chef, tack och lov. Sa att jag ville prata med henne och hon såg väldigt roroad ut. Tyvärr så at det så att hennes skrivbort ligger i rummet bakom receptionen där nu en hel del kollegor stod, de som hade slutat och en som jobbade. Så det var masa folk där. Jag fick tårar i ögonen och de förstod allvaret och pös fort som attan.
Förklarade för henne vad som hade hänt och ja ni jag har nog alldrig träffat en chef som bryr sig om sina anställda mer. Hno fick tårar i ögonen själv och vi pratade om det. Så hon sa att jag absolut inte skulle jobba utan bara ta det lugnt! Ska ringa henne i dag också. Jätte gulligt.
Så i går hände det någonting ovanligt, sympati av en chef! OMG första gången! Men inte bara det. Jag var hemma någorlunda tidigt, gick och handlade, gjorde middag och tog det lugnt. Sjävlklart däckade jag på soffan och missade en stor det av Ullarad (ni anar inte vad man garvar) sen var jag så pigg att jag hade lite svårt att sova sen svo jättedåligt och vaknade hela tiden.
Klädde också min lilla gran i går och planerade lite inför julpyntandet!
Konstig känsla, känner mig underpresterande på praktiken, har kommit försent och jag verkligen känner hur de andra tycker att jag är dålig. Vill inte vara den som folk tror är deprimerad. Jag mår bra, jag är lcyklig och ser ljust på framtiden men jag känner mig lite utbränd, tror att det var därför som jag däckade på soffan, min kropp är inte van med att få ta det lugnt. Eller äta min egenlagade mat heller!
I morgon så skulle jag, Bonnie, Isa och Amanda baka pepparkakor och dricka glögg med Amanda kan inte. Så hon och jag får baka nästa onsdag. Men Isa och kanske Bonnie, (eller om hon kan komma nästa vecka) ska träffas i morgon och baka lite, snacka skit och dricka glögg!
Ska åka i väg och jobba på resturangen. Känns ju dumt att vara borta från praktiken men jobba på ett annat ställe. Men jag behöver pengar, det gör man alltid. Sen går det inte riktigt att jämföra de båda, jobbet är helt annorlunda. Kul att chefen hör av sig så mycket till mig om jobb! :)
Men vad ska man säga? Vila i frid.
Kommentarer
Trackback
