NEJ till kamphund JA till Pitbull

Varje dag, varje prommenad, alla dagar på året. Blickar, ord, kroppsspråk. Mördarhundar! Oansvariga skitunge, farliga.  Jag bara måste gå över till andra sidan gatan för tidningarna säger att de där hundarna är farliga.  Jag vet minsam! Du vet inte ett jävla skit!

Ingen, absolut ingen har rätt att behandla mig fel. Bara för att jag har valt att älska världens mest hatade hundras. American PitBull Terrier.

Jag kan inte ens berätta på mitt nya jobb vilka hundar jag har. De som jag har berättat för har gett mig en blick och i frågasatt. Varför är de mer aggersiva än andra hundar? Är de sådära biffiga?

Nej de är varken biffiga eller mer aggresiva. Men de är busiga (utav bara helv) och ja de har muskler, för de är ute och springer! De vaktar sitt revir, de vakar varandra, husse och matte. De är hundar!

Ja de morrar när de busar om en pinne, de har roligt det har Ingenting med rasen att göra!

I går frågade en vän till mig: Men du måste ju ha vetat att det skulle bli så när du skaffade dem?

Jo jag visste att det skulle bli lite, men jag trodde aldrig att det skulle bli så här. Det här är Sverige, jag är svensk. Så det har ingenting med mitt ursprung att göra. Jag är inte speciellt ful, överviktig eller klär mig ful. Det är inte mig som folk lyfter upp sina hundar för när jag kommer gående. Det är för mina hundar. Trots det. Är det jag som blir lika ledsen, varje gång. Varje prommenad, varje dag, alla dagar om året.

Om jag hade vetat det, vet jag faktist inte om jag hade skaffat dem. Men nu har jag gjort det och jag älskar dem,  så mycket.

Folk frågar mig, hur orkar du? Mitt svar. Jag älskar dem. Även fast folk vill ha bort dem och behandlar mig som om att jag vorde värd noll. En stor fet 0.

Men ju föresten, mitt ursprung och det faktum att jag är tjej spelar roll för vissa. Jag bor i en förort, Här bor det folk som jag själv. Unga människor som precis pluggar klart, eller håller på och pluggar och inte vill ha feta studielån för att de bara måste ha en lägenhet inne i stan. Aannrs bor det alkisar, pundare och folk från andra länder. Det bor också en och annan barnfamilj här och jag frågar mig, hur kan de låta sina barn växa upp här?

Det är inget fel med att komma från ett annat land. Men man bör anpassa sig till landen man kommer till. Lära sig språket, jobba och inse att ja i Sverige har inte hundarna rabies!

Framförallt, jag märker att jag blir väldigt dålig behandlar för jag är svensk, kvinna och så ser jag ju lite bra ut också. De tror att jag inte kan hantera mina hundar, att jag inte är stark nog. Inte kan. De tror att, jag tro att jag "är något" speciellt. Det känns som om att jag inte har rätt att ha PitBull här bara för att jag är svenskt?! Wtf!?

Men ja nu säger jag inte att svenskar inte kan. De svenska jävla gnäll kärringarna är ju värst. Eller bimbosarna. Vänners vänner som till och med efter att de har kommit in i mitt hem börjar säga sina åsikter om någonting som de inte vet ett skit om! Då är man beredd att slänga ut dem med huvudet före!

Visst jag förstår att man kan vara hundrädd. Men om hunden är kopplad, går fint och viftar på svansen? Det är så man frågar är du hundrädd eller PitBull rädd?

När jag bor i ett förfallet samhälle oringar av idioter. Kompletta jävla idioter..