Mina älskade små jobbiga hundar.
Ok, de kankse inte är så små, jo Ichigo men i alla fall inte Jetro men de är älskade i alla fall.
Tycker mest synd om dem känner sig som en riktigt dålig hundägare, har igenkligen inte tido ch ork för den just nu med allting som måste göras men det blir lite bättre sen i alla fall.
Någonting som är skönt är att de har börjat sköta sig så mycket bättre, visst några av de sakerna som de gör i bland som att Ichigo blir så till sig när vi går gäster att hon ibland kissar eller att Jetro också kissar när han blir jätte rädd men det är saker som vi jobbar på men det är inte kul och det är inte bra.
Men något som är kul är att de har blivit mycket bättre på nästan allting, de protesterar massor mot flytten och mot att deras husse inte är hemma lika ofta eftersom deras husse jobbar utomlands mycket.
Men de är mycket bättre när man är ute, de har börjat lyssna på andra människor också, de kan vara runt folk och Ichigo är inte lika rädd för andra hundar längre.
Men Jetro kommer fortfarnade inte överens med andra hanar men det är itne så konstigt Jetro är en väldigt dominat hane och han har ju sin lilla tjej att försvara.
Fast han håller sig i skinnet för det mesta, i bland resar han lite ragg och någon gång han har morrat lite tyst men då har han fått veta att så gör man inte!
Den lilla tönten han har ingenting att oroa sig för något som han borde göra är att beskydda sin matte när vi är ute och går i mörktet, speciellt eftersom hans matte är väldigt populär bland befolkningen där vi bor och folk vill gärna hälsa på oss.
Fast han beskyddar mig omedvetet genom att vara allmänt stor och livfull, stackars killar skiter ju ner sig!
Men det är bra att han inte är aggresiv mot människor, det är väldigt bra för det är inte precis ett önskar beteende.
Speciellt inte hos en så stor och stark hund.
So tur är så är ju mina älsklingar helt galna i människor, på det bra väldigt bra sätter och vill hälsa på alla och pussar och busa och hålla på.
Tycker mest synd om dem känner sig som en riktigt dålig hundägare, har igenkligen inte tido ch ork för den just nu med allting som måste göras men det blir lite bättre sen i alla fall.
Någonting som är skönt är att de har börjat sköta sig så mycket bättre, visst några av de sakerna som de gör i bland som att Ichigo blir så till sig när vi går gäster att hon ibland kissar eller att Jetro också kissar när han blir jätte rädd men det är saker som vi jobbar på men det är inte kul och det är inte bra.
Men något som är kul är att de har blivit mycket bättre på nästan allting, de protesterar massor mot flytten och mot att deras husse inte är hemma lika ofta eftersom deras husse jobbar utomlands mycket.
Men de är mycket bättre när man är ute, de har börjat lyssna på andra människor också, de kan vara runt folk och Ichigo är inte lika rädd för andra hundar längre.
Men Jetro kommer fortfarnade inte överens med andra hanar men det är itne så konstigt Jetro är en väldigt dominat hane och han har ju sin lilla tjej att försvara.
Fast han håller sig i skinnet för det mesta, i bland resar han lite ragg och någon gång han har morrat lite tyst men då har han fått veta att så gör man inte!
Den lilla tönten han har ingenting att oroa sig för något som han borde göra är att beskydda sin matte när vi är ute och går i mörktet, speciellt eftersom hans matte är väldigt populär bland befolkningen där vi bor och folk vill gärna hälsa på oss.
Fast han beskyddar mig omedvetet genom att vara allmänt stor och livfull, stackars killar skiter ju ner sig!
Men det är bra att han inte är aggresiv mot människor, det är väldigt bra för det är inte precis ett önskar beteende.
Speciellt inte hos en så stor och stark hund.
So tur är så är ju mina älsklingar helt galna i människor, på det bra väldigt bra sätter och vill hälsa på alla och pussar och busa och hålla på.
Kommentarer
Trackback
