JennyAPBT

Allt har förändras.

Kanske det blev så att allting faktist blev så mycket bättre igen?

Jag har lärt mig älska på nytt.

Jag har lärt mig mer om mig själv.

Jag har lärt mig ett och annat mer om livet.

Dem är fantastiska!

Även fast vi inte gillar samma korv, eller ketchup! ;)




"Vilket äcklig ketchup! Den smakar tomat!!"



♥

Jag ringde Aki i dag och vi tog ett beslut.

Vi har bestämt oss för att göra oss av med hundarna. Jag hinner inte, orkar inte (Monika orkar inte heller för den delen) Aki orkar verkligen inte. Så hur jävla ont det än gör (för fy faaan vad ont det gör) så ska vi försöka hitta ett nytt hem åt dem! (Önskar verkligen att vi hittar ett bra hem åt den för vi vill inte!!)

Kanske dem kan komma till människor som har tid, ork, lust att ta hand om dem bättre?

Dessutom är det en jäkla huvudvärk att behöva hålla kontakten med varandra pga. hundarna. Jag har möbler och min dammsugare kvar! Fest dem är förhoppningsvis väck snart!

Det känns liksom som att hundarna är en del av mitt "gamla" liv och min "gamla familj" som vi hade tillsammans, det kapitlet är över nu och det är dags att stänga den boken, och lägga den i en låda och stoppa under sängen, typ. Ja ni fattar grejen..

Jag saknar Aki, jag saknar Jetro och Ichigo. Jag saknar att kunna säga "älskling" och "jag älskar dig" och verkligen mena det! Haha jag saknar att få sex när jag vill, bra sex! ;P

Självklart saknar vi varandra, jag saknar mig ring.. Jag saknar att vara i ett förhållande, trygghet, planer om bröllop och om barn!!

Men jag måste stanna upp och tänka på mig själv, på jag-et.

För inte skulle jag kunna känna mig lycklig och fri om jag aldrig hade fått "leva ut" mig "ungdom"?? Haha dumma uttryck! Men det var helt enkelt inte vår tur.

Japp, fast jag är rädd, det är normalt! Fast ändå!!! Det blir bättre!



Fy fan vad jag kommer att sakna dem, att krama om Jetro och pussa honom på pannan! Att ligga tätt intill Ichigo i sängen och puffa på henne när hon snarkar. Att se dem suuuperglada när de springer och busar i skogen, badar, ja allt!
Det gör så jävligt, jävligt ont! Obeskrivligt jävla fucking mega jätte ont! Fast det är för det allra bästa!

Hade after work med mina kollegor för att fira av 2 som slutat (en bra ursäkt att supa till med sina kollegor också) så vi var ett glatt litet gäng som drog i väg från jobbet i fredag och gick en solig promenad (som bara skulle ta 5 minuter enligt expertis, men tog typ 40) ner till Mälarpaviljongen.

Vi var fler som hade samma tanke att nej men det blir en lugnt kväll för mig i dag.. Tja jag åt lunch 11 och käkade typ 2 äpplen sen blrev det rosévin, cigg, trevligt sällskap och tja ännu mer rosévin.. :P Haha ja! Fast vi käkade lite räckmacka också, som tur är! För vi satt där och diskuterade i fall vi skulle dra till Paradise men av någon (förbannat jäkla konstigt) anledning så hoppar vi in en en taxi och drar till mitt gamla jobb och förtsätter kvällen i den baren! Då var klockan typ bara 21 kanske och vi alla var heelt plagiata. 

Pinsamt!

(Då ska jag förklara varför det är så pinsamt, jo 1. jag jobbade där förut, hoppas inte att min gamla chef får reda på detta hmm haha! 2. Alltså det jobbar en skitsnygg fransman där som jag träffade på ute förra helgen.. Hade messat med honom under kvällen och tja han, eller kanske hans, kollega, vem vet, tjatade på att vi skulle komma dit.. Sagt och gjort, haha otippat!)

Alltså fy fan.. Fantastiskt ögonblick när min kollega hänger på min axel och berättar för honom om hur fantastisk jag är! ;) Han har ju tjatat om hur bitter han tyckte att jag var..

Rätt vad det är så försvinner min favoritbög <3 (man 21 år) och en tjej (kvinna 38 år) i väg till Paradise, såklart! Haha!

Jag tror att vi alla (inklusive min gamla arbetskollegor) skulle dra vidare dit men det slutade med att resterande från vårt gäng bestämade oss för att rulla vidare till en kollga som bodde i närheten. Omg.. Det var jag, 2 tjejer till, kollegan och hans kille, ja hans små hundar också såklart! Vi drack ännui mer rosévin! Och spelade "jag har aldrig" och "sanning och konka" tja, nu har man alltså sett hans berömda apparat (japp ryktet stämde den är fan gigantist!)

Dett sjuka kväll (det finns så mycket mer men det bör aldrig någonsin dokumenteras på internet) slutar gott, dock något (mycket) skamsen för min gamla kollega där (hahaha mitt sista mess från honom var typ halv 1 när han undrade i fall vi var på g till nattklubben, sen nada) men aja. Jag är dock fortfarande nyfiken på i fall min gamla kollegor drog till klubben eller ej! :P

Morgonen efter rullar jag och tjejerna (helt otroligt att man klarade sig med lätt huvudvärk, 2 whyskeydrinkar och typ 6 glas rosé senare..) i väg till jobbet och käkar frulle. Frukostkillen jobbade för ovanlighetens skull helg och diskaren var där också! Skön syn (tur att det var en extrapersonal i receptionen) när vi 3 kom där.

Jag som dagen innan har sagt "att jag skulle aldrig gå till jobbet utan smink" haha ja. Stackars mina städ tjejer! De fick ju chocken när de fick se sin annars ganska så (om jag får säga det själv) piffiga chef så där lite halv risig (dock inte risigast!) i köket en lördag förmiddag. De var i chock tillstånd!

Haha jag stannade dock kvar på jobbet i ett par timmar, hjälpe lite gäster och försöke (tillsammans med frukostansvarige och diskaren) att stänga av ventilationen i ett konferensrum, utan framgång så vi drog en en jäkla massa element! Det visade sig senare att ventilationen i det rummet adlrig har fungerat innan, men nu gör det det efter att några fläkt killar har gjort någonting! Vem fan har konferens på en lördag för i övrigt?!
 

Hahaha men jaja, man lever bara en gång! Fast jag känner dock att det börjar bli dags för en tid utan alcohol, jag brukar ju få ett ryck varje år och det är fan dags nu igen!

Jag + Amanda + Fredde = grymt rolig kväll! Bowling, biljard haha och bio! Red riding hood, ohh spännande! ;O




Det lilla aset vann båda gångerna! ;)



Hahaha och jag kom sist båda gångerna, som vanligt!


Haha ja, och tillslut på tröttnade Fredde också på hennes otroligta flyt! (Otroligt skön bild för i övrigt!)


Mohaha den dumma tv gubben skrattade åt oss!


Biljard time! :D Haha det gick bra mycket bättre för mig där i alla fall!



Kort och gott, bra kväll! Mohahahaha när Amanda ringde och väckte mig! XD

Eehh, vad är klockan..? Haha!

Som får en att börja tänka.

Just nu i detta ögonblick känns det mesta jobbigt. Kankse det aldrig har kännts så hopplöst? Fast ändå på något konstigt vis känns det bra.

Jag åkte till mina föräldrar i dag för att fira min kusin som fyller år. Min morbror som jag inte har haft kontakt med på typ 10 år pga. knäppa familjeförhållanden var där. Jag har tänkt länge på att försöka lappa ihop vår relation eftersom jag vet hur mycket det skulle betya för min mamma och för att en dag försvinner personer ur ens liv och då är det för sent att göra någonting åt saken.

Dessvärre kom cancer in i bilden, har blev sjuk men sedan frisk igen. Men nu är han sjuk igen och det ser inte bra ut. Jag tror att jag inners inne i mitt hjärta har förlåtit honom, alla är värda en andra chans? Jag vill lappa ihop vår relation och ha en sista fin tid tillsammans, men det känns så fruktansvärt hårt.

Jag och mamma stod i köket och grät ikapp. Fy fan.. Det är hårt, riktigt jobbigt, jag trodde inte att det skulle påverka mig så mycket men det är klart att det känns.

Den senaste 2 veckorna har faktist varit ganska tuffa, det har varit mycket på jobbet och med mycket stress vilket har påverkar humöret hos mig och hos andra. Det är mycket på gång just nu men jag hoppas och tror att det är en procedur som kommer att leda till någonting bra! Jag hoppas och tror lite det också!

Jag har gått upp 5 kg, med andra ord allt det som jag krigade som fan för att gå ner i höstas. Så nu är jag varken smal eller vältränad längre, det går fort! Det suger, hårt! Men det är bara jag själv som kan påverka det men jag är uppriktigt sagt förbannad som fan på mig själv för det! Sedan så spelar det ingen roll vad andra säger för jag ser det och jag känner det!

Aki abstinens! I dag var värsta dagen på dessa 2 månader! Jag sitter och tittar på min bror och hans familj, fan.. Vi skulle ju ha försökt börja skaffa barn det här året.. Eller i alla fall början på nästa. Inte blir det bättre när min morfars sambo säger att "tänkt när du har en egen en dag" och min första tanke är att jag kanske aldrig får en. Vad fan kom igen! Jag är bara 20! Men jag känner mig som 30! Men det är speciellt när någonting sådanthär inträffar och man verkligen skulle behöva någon att ligga med i sängen, berätta om alla ens känslor, gråta inför och bara krama om och bli omhållen hela natten, är. Som jag saknar han. Så saknar jag hundarna så otrooligt mycket!

Inte blir det bättre när jag får reda på att Aki och Jenny (ironiskt att vi har samma namn) umgås! Det känns väl inte helt ok måste jag faktist få säga! Jag blir illamående och spyr nästan när jag tänker på det! Efter samtalet som hon och jag hade så kan jag inte förstå det och vill ja, spy!

Nä fy.. Tankarna bara snurrar! Jag måste få stanna upp lite känner jag, det är lite för mycket på en gång!

Jag hatar att erkänna det och trots att det är fullkomligt normalt och (ja det skulle ju ha varit jäkligt konstigt om jag inte mådde lite dåligt i den här situationen) jag behöver få sörja Aki (det är nog faktist svartsjukan som är värst) så vill jag ju inte må dåligt! Jag ville ju få leva mitt egna singel liv och allt det men fan redan efter 2 veckor började det ju kännas meningslöst!


Jag är ju livrädd för att bli just sårdad, utnyttjad, övergiven och ensam och att inte hitta mitt livs kärlek som jag kan lita på och allt det och skaffa barn. Alla människor är nog rädda för det. Kanske är det också lite tjusningen med livet. Vad vet jag, vad vet du?

Fast vad.. Jag älskar mig själv (yes I do) och jag har en fantastisk familj och fina vänner! Kärlek, familj, vänskap precis som min tatuering. De 3 viktigaste sakerna, kärleken. Tja, det finns ju faktist inget som talar för att jag inte skulle hitta "någon" men ja man vet faktist aldrig, haha tyvärr! Jag önskar liksom inte ens min värsta fiende att vara ensam.

Fast vad det suger att min fantastiska positiva energi som jag har haft de senaste månaderna har sinat ut lite! Sätta sig i solen, ta en kaffe och umgås med vänner ska nog råda bot på det hela. Jag har faktist jobbat lite för mycket den senaste tiden och ska faktist ta det lilla lugna! Det är ju liksom inte helt normalt att vara 100% glad jämt! Upptjack? Njaa.

Nej fy så djupt det blev nu! Om ni har orkat läsa! ;) I bland är det skönt att få skriva av sig faktist. Allt löser sig, min inställning. Le lite för fan! (Min nya motto som flitigt har används den senaste tiden! ^^)

(Det jag tror verkligen gör min ledsen är att min morbrors cancer, det kanske inte löser sig och jag ser ingen mening med det. Jag brukar tro att allt har en mening, fast vad är meningen med det??)

Nej nu ska jag sova! God natt!